Vart leder vägen 2020

Det fina med ett nytt år är att vi inte vet vad som väntar bakom krönet. Det är en speciell känsla att ha ett helt år framför sig. Vad ska hända och hur ska detta år bli? Vi lever i en tid då sociala media, veckotidningar, och reklamkanaler fullständigt öser oss med budskap om att vi ska hitta vår hälsa, träna oss lyckliga och äta rätt. Någonstans i denna djungel av tips och råd och nyårslöften är det lätt att tappa bort sig själv. Vad är mina drömmar och mål och vart vill jag? När jag tittar igenom mina foton från året som gått så blir jag påmind om att livet pågår varje dag i de vardagliga stunderna. En promenad längs en skogsväg klockan 02 då midnattssolen bländar dig så det gör ont i ögonen, och skillnaden mellan dag och natt inte går att definiera. Du kan inte avgöra vad klockan är men du känner att det doftar svagt av sommarregn och myggorna surrar runt ditt huvud. Gruset krasar under fötterna och i fjärran skriar en korp. Att få uppleva kontrasten av fullständigt ljus till totalt mörker under vintern, att inte vilja sova för att det är som vackrast på natten. Den närvaron går inte att ersätta med ett stressat besök på gymmet medan en smoothie med nyttiga bär slinker ner på väg mot träningen.

Jag vill påminna mig om att det är i vardagen som livet pågår. Det finns något vackert i att stanna upp och njuta av det enkla. Vi behöver inte fler prylar vi kanske bara behöver mer tid till att bara vara. Att stanna upp och andas. Vara tacksam eller reflektera över var jag är just nu... Om vi stressar till de stora målen så missar vi vägen dit.

2020 ska bli ett år då jag stannar upp mer. Andas mer och släpper in mer ljus i vardagen. Jag vill inte lova stort och hålla tunt..... För jag drömmer självklart om att resa och hoppas på att få se nya platser och jag längtar efter sol och värme den mörka tiden på året. Jag vet att jag kommer längta bort och känna att den grå vardagen inte är mödan värd, att det kommer dagar då jag bara vill dra täcket över huvudet då väckarklockan ringer och bara strunta i allt.

Jag kommer att skynda mig till mitt Yogapass med andan i halsen för det är så livet ser ut. Jag kommer att serverera korv och makaroner till middag igen.... och glömma handla mjölk. Jag kommer att fundera på hur de där trivselkilona runt min mage plötsligt bara är där och förbanna mig själv med handen i godisskålen. Det är så det är....

Under vintern då det är en mörkare period går vi i ide och kroppen behöver mer vila. Det är något magiskt då ljuset kommer tillbaka igen. Hallelujah!

Men jag lovar att jag ska hitta stunder att andas och stanna upp även då.

För jag vill inte missa snökristallerna på fönsterbrädan när mörkret känns outhärdligt, glömma andas in den kalla luften i lungorna och förundras över stjärnljuset en måndagskväll. Jag vill hitta de små guldkornen trots att mörkret känns som en tung filt.

I väntan på våren plötsligt en dag få syn på de första små späda bladen som letar sig upp i dikeskanterna medan snöskorpan sakta drar sig tillbaka. Jag vill inte sitta som passagerare och se livet svisha förbi i sidofönstret. Nej, jag vill ha tid att sakta ner och stanna upp och se allt som pågår längs vägen som bär mig framåt på den stora resan.

Hållplatserna är alla härliga resmål, roliga saker och händelser som kommer fylla året med stora minnen. Att leva mer medvetet 365 dagar om året hoppas jag ska ge mig mer vardagslycka och närvaro och fler magiska stunder. Så välkommen 2020!